Den femte systern

Författare: Mårten Sandén

Sidantal: 313 (pocketformat)

Första meningen (bortsett från prolog): Jannike hade känt hela morgonen att en storm var på väg.

Jag har nästan alltid haft lite fördomar mot fantasy, åtminstone gällande sådan där ”halvfantasy” som Spiderwick och liknande. Är det fantasy ska det åtminstone vara ordentlig kaliber, tycker jag. Men vad är då ”äkta” fantasy? Ja, man kan säkert se olika på den saken, men precis som alla andra har jag mina egna åsikter, och i detta falla anser jag att böcker i stil med Harry Potter, Eragon och Sagan om ringen är oförglömliga berättelser. Allt annat känns så billigt, på något sätt, och jag trodde dumdristigt nog att Den femte systern skulle vara ett undantag som skulle få mig att glömma allt vad fördomar heter.

Så blev det alltså icke, och jag är uppriktigt sagt otroligt besviken på Sandén. Oerfarna författare ska inte försöka sig på fantasy. Fantasy är en så enskild del av litteraturen, och den delen kan vara riktigt bra om författaren är bra. Ja, på Mårten Sandén i sig är det väl inget större fel, men han och fantasy, de är två parter som inte passar ihop har jag insett nu efter att uttråkat tagit mig igenom den första boken av tre i en serie som sägs vara lovande och rysligt gripande. Jag instämmer inte.

På ett rätt så torrt språk som bättre skulle höra hemma i en kriminalroman (i och för sig förståeligt med tanke på att han skrivit alla Petrini-deckarna) berättar Sandén en märklig historia om kvarlevande generationer blandade med nutidens ungdom. Redan det låter obegripligt eller hur? Och så ska man försöka tro seriöst på berättelsen om Karmelius döttrar som levde för hundratals år sedan varav den femte spelar en stor roll och ett gäng personer i en kommande generation,en sextonåring samt en gravid kvinna som kastas in i ett skrämmande mysterium. Än så länge skulle det kunna vara en bok som eventuellt kunde beskrivas som ”helt okej”, men när en jätte och troll i mängder börjar dyka upp överskrider boken minsann mina gränser. Jag tappade läslusten och tog mig med nöd och näppe igenom hela boken, vilket jag inte skulle ha klarat om jag inte använt en stor del av tiden till att fundera ut fula ord att beskriva boken med. Några fula ord följer dock inte, ni behöver med andra ord inte vara oroliga, men jag som avskyr att kritisera böcker var riktigt missbelåten. Den här boken ska låtsas vara riktad till tonåringar men jag skulle inte tveka en sekund inför att rekommendera den här boken för en femteklassist. Hon/han skulle säkert uppskatta den betydligt mer än jag.

Anna d'Ark

Anna d'Ark är en stark bok som är skriven av Mårten Sandén. I den finns alla ingredienser som krävs för att trollbinda en ung läsare. Spänning, ensamhet, vänskap, sorg och kärlek. Alla är de blandade på ett naturligt sätt i en naturlig miljö, vilket gör att boken bra skulle kunna vara verklig.

Oskar är skolans ensamma, tjocka pokjke som alltid blir mobbad och kallad för "bögen". Skolan är hans helvete, och han skulle helst stanna hemma framför TV:n hela långa dagen, men något håller honom ändå kvar. Lusten att få minsta lilla skymt av Anna Kovacs gör det värt att komma till skolan och kanske även stanna kvar någon timme för att få se henne storma ut ur klassrummet först av alla. Om hon orkar vara kvar så länge. Anna Kovacs är nämligen inte som de andra. Hon bär aldrig något annat än säckiga jeans och en tunn, för liten t-skirt och regler spelar inte någon roll när hon är i farten. Håret är svart, lockigt och tovigt och ögonen, ögonen är kolsvarta och utstrålar en inre envisa, de brinner som eld.

En dag när Oskar som vanligt sitter i biblioteket (det enda stället han kan vara absolut frin från mobbarna) och förstrött bläddrar i en tidning vaknar han plötsligt upp ur sin dvala. Anna Kovacs har kommit flängade i i biblioteket. Oskars hjärta bultar. Hon, Anna, sitter bara några meter bort från honom, fastklistrad vid datorn mitt inne i ett skolarbete. Men rasten är strax slut och Oskar råkar gå förbi henne när han skall ta sig ut ur biblioteket och Anna stoppar honom på sitt brutala vis. Med ovårdat språk ber hon honom om hjälp att söka fakta om Jeanne d'Ark och han föreslår att de tillsammans skall se en film om henne hemma hos honom. Filmen om Jeanne d'Ark blir början på deras otroliga vänskap.

Men så börjar Fredrik i Oskars klass. Fredrik som är släkt med Elisabeth Asker och hennes familj, som klär sig fel och beter sig fel, talar dålig svenska efter att ha bott länge i USA. Allt han gör blir bara fel i sina försök att smälta in och han gör också det stora misstaget att bli vän med bögen, med Oskar. En stark vänskap växer också fram mellan Fredrik och Anna som går på samma stödkurs, till Oskars stora förtret. När Oskar dessutom råkar kika in genom Fredriks fönster en dag och får se Anna Kovacs ligga i hans famn faller hela hans värld samman.

Samtidigt får läsaren också blicka in hos Elisabeth Asker, en riktig snobb som tror att hon hur som helst kan ta med sig även yngre vänner på nattklubb och supa sig full, och rektor Johannesson, en man som avskyr skolan och eleverna och försöker komma bort från verkligheten med lite starkt på en pub innan han sent på kvällen anländer hem till sin lagom roade fru.

Anna d'Ark är skriven med ett enkelt språk (antanligen för att locka även ganska ovana läsare) vilket gör den lättläst. Men det bidrar säkert också till att göra boken till en riktig sträckläsare!

Snusmumriken