måndag, augusti 16

Det fattas en tärning


Johanna Thydell är författare till den välkända I taket lyser stjärnorna och har även skrivit Det fattas en tärning. Båda böckerna påminner ganska mycket om varandra, speciellt till sättet de är skrivna på. Ganska mycket korta ord, och styckesindelningen är rejäl samt att en mening ofta kan delas upp i flera med hjälp av punkter. Trots att det bidrar till att texten ibland kan kännas ganska inkorrekt skulle boken inte alls ha samma känsla om den var skriven annorlunda. I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning handlar också båda om flickor som saknar fäder, vilket ju är en ganska stor sak. Skillnaden är bara att den ena aldrig ägnar en tanke åt sin pappa medan den andras far hela tiden lurar i bakhuvet. Det är väldigt roligt att läsa en bok på originalspråk i en verklig miljö med trovärdiga roller och som dessutom utspelar sig i nutiden. Men nu skall vi alltså rikta in oss på Det fattas en tärning.

Det fattas en tärning både börjar och slutar med svartlackade naglar som slår på en dators tangentbord. I början utan idéer, i slutet allting klart. Det är Puck som slår. Hon är huvudpersonen som allting cirklar runt. Puck som egentligen har blivit tilldelad det hemska namnet Petra. Sextonåriga Puck med hopväxta ögonbryn och utan vänner. Ja, Emanuel finns förstås, men eftersom han är en pojke räknas han väl inte. Det är ingenting mellan Emanuel och Puck. Inte på det sättet. De är bara väldigt goda vänner. Vänner som delar allt.

Hemma är allt Puck har en mamma. En mamma som försöker vara förstående och omtänksam när Pucks liv sakta flyter på. Hon träffar Emanuel, går och fikar med Emanuel, går i skolan, festar och en massa annat. Ändå är inget egentligen bra. Vad beror det på? Jo, det fattas nämligen en tärning.

När Puck var liten var allting annorlunda. För det första hade hon både en mamma och en pappa som stod henne väldigt nära. Pappa skulle alltid blåsa rökringar för Puck när han stod ute på altanen och rökte. Pappa var alltid den som alla barnen eftertraktade när de var på kalas, om han inte var där och gjorde trollkonster kom de inte. Pappa var den gosigaste pappan i världen. Men vissa fel och brister hade även han som alla andra pappor. Han hade problem med alkoholen. Det ledde i sin tur till gräl på kvällarna som gjorde så att Puck inte kunde sova utan måste ligga och lyssna. Och en dag kom pappa inte hem. Aldrig mera skulle han göra det.

I vart annat kapitel lever Puck sig tillbaka i tiden och i jagformat får vi läsa om saker som händer för den lilla Puck, och som oftast är mindre lyckliga. Inte minst när Puck ser sin pappa och vikarie i skolan tillsammans. På fritiden. Det kanske är då som Puck börjar förstå att mamma och pappa inte älskar varandra som de gjorde förr. Det skär i hjärtat när man läser om den lilla flickan och hennes mer eller mindre allvarliga sorger.

I resten av kapitlen är det dock den stora Puck som har rollen, kanske till min lättnad. För fastän även den sextonårige Puck har sorger känns det ändå inte på samma sätt för läsaren som när man känner med den lilla flickan. Det börjar med att Emanuel tvingar med Puck på en stor konsert. Efter konserten följer de med till bandets lokal och båda blir bekanta med olika bandmedlemmar. Där finns till exempel Micke, och vid åsynen av just honom känner Puck alltid en pirrande känsla i magen. En känsla hon aldrig har haft förut. Puck och hennes kompanjon börjar alltså umgås i bandets kretsar och på fester de går på finner båda två personer som kommer att stå dem extra nära. Och de förhållandena visar sig vara så starka och förrädiska att de till och med kan skilja på två själsfränder.

Men mitt i all röra finns alltid pappa och i ett desperat behov att få tag på honom börjar Puck i en annans namn sorgligt nog skriva till sin egen far via en spalt i en tidning. För det fattas en tärning, och den tärningen är han.

Jag tycker att Det fattas en tärning är en ritigt bra bok. Den känns på något sätt bättre och mer trovärdig än I taket lyser stjärnorna och den handlade inte om riktigt lika svåra saker, så det kan hända att det delvis var därför den här boken gick lättare att läsa. Om du tyckte om I taket lyser stjärnorna är den här boken definitivt något för dig men även annars kan jag gott rekommendera den här boken för dig.

Författare: Johanna Thydell
Sidor: 206
Första meningen: Svarta naglar på tangenterna, skärmen vit och tom.

fredag, augusti 13

Släppa taget



Nu när sommarlovet närmar sig sitt slut och hösten kommer farande med stormsteg tycker jag att det skulle vara passande med en riktigt somrig bok som avslutning på sommarlovet och början på en ny termin. Som ni kanske har märkt har jag inte bloggat på ett tag och det kan hända att det blir lite knapert med blogginlägg även en tid i framtiden men här kommer ändå slutet på sommaren: Släppa taget.

Släppa taget är en bok som redan vid bara åsynen av den släpper ifrån sig sommar. Blommor och en fläktande vind, vågor som bryts ute till havs och faller ihop som vita gäss och rödlackade tår som gräver i sanden. Det är sommar, eller hur? Den här boken handlar förutom sommar och sol om många starka saker, som exempelvis att våga följa sitt eget hjärta och att stå inför det stora valet mellan pojkvän och vänner, husvagn och badsemester med eget hus. Läs och få en sista fläkt av sommaren.

Kelly är en flicka, snart en dam, och Mike är hennes pojkvän. Mike som tar upp en stor del av hennes liv, hennes tankar, hennes tillvaro. De är så lika ifråga om behov och fysiska känslor men ändå så olika... Det börjar med att Mike kommer med ett fullkomligt strålande erbjudande; Kelly skall få följa med honom och hans vänner på en campingresa i husvagn! Han gör dock det stora misstaget att ta det förgivet utan en tanke på att Kelly kanske inte skulle vilja dela husvagn med flera främmande killar och stanna kvar i husvagnen om dagarna som ett femte hjul som inte alls borde vara där, så han blir såklart väldigt besviken och arg när Kelly för engångsskull fattar sitt eget beslut och istället följer med den nya vänskapen Jade och hennes kompis till paradiset i Grekland. De båda turturduvorna skiljs alltså som ovänner och har för stunden inga planer på att ses i Grekland när husvagnen har vägarna förbi.

Med den så gott som perfekta smöraren Jade och den blyga Sarah som har en hemlig passion för allt som har med matlagning att göra reser Kelly sist och slutligen till Grekland utan att egentligen veta vad hon ger sig in på. Men det blir förstås perfekt. Huset är ljuvligt och gården likaså, stranden oförbätterlig och solen... Dagarna förflyter genom att masa sig upp ur sängen, gå till stranden i bara bikini, bada, sola, återvända till huset för att duscha och smörja in sig och när kvällen nalkas göra sig fin för att hänga på nattklubbar i staden och stöta på nya bekantskaper. Riktigt lugn blir Kelly tyvärr aldrig trots allt, för längst inne i bakhuvudet lurar hela tiden längtan efter Mike och den vägrar ge med sig. Men så dyker hela gänget inklusive Mike upp helt plötsligt och oväntat...

Det här är avslappnande, romantiskt och underhållande i en paradisvärld. En definitivt läsvärd bok.

Författare: Kate Cann
Sidantal: 280
Första meningen: Tre veckor i juni var livet underbart och allting gick som jag ville.