söndag, maj 16

Vargbröder- Vålnadernas berg


Vålnadernas berg! Den sjätte och sista vargbröderboken! Här är den äntligen!

En vargbröderboks händelser går inte att förutspå. Ändå lyckas författaren mirakulöst fylla varenda bok med spännande skogsinnehåll som aldrig är uttråkande, tvärtom! Man sitter som fastklistrad vid boken för att få känna den friska vinden från havet, se en schaman rita tecken med jordblod för att hålla samman den dödes själar, höra klanväktarens kraxande och följa med händelsernas lopp i en annan tidsålder. Fastän mina tidigare erfarenheter intygade att Michelle Paver endast kan överraska positivt var jag ändå en gnutta nervös när jag slog upp boken. Tänk om den skulle vara ett enda fiasko!

Än en gång vandrar Torak ensam i storskogen. Fastän han njuter av skogen är det något som tynger honom. Han har ett uppdrag, och han måste fullfölja det. En själslukare återstår fortfarande. Eostra, berguvsschamanen, den ondaste av dem alla.

Eostra har, även hon, ett mål: att komma åt Toraks andevandrarkrafter. Hon drömmer om att bli den mäktigaste och starkaste i hela storskogen!

Tillsammans med Renn och Ulv (som har hittat Torak efter mycket besvär) är Torak på väg för att förgöra Eostra. Det är dock mycket svårt. Schamanmens iskalla vinter råder i skogen och Fas ande spökar för honom. Renn är också orolig. Hon har sett tecken i elden och alla tyder på att Torak skall dö.

Jag hade inte behövt oroa mig. Vargbröderserien har fått ett fantastisk slut (295 sidor kan dock ibland kännas lite för kort). Du som läst och älskat de tidigare vargbröderböckerna: Läs även den här! Du som aldrig har öppnat en vargbröderbok: Läs böckerna i ordningsföljd. Alla: Läs vargbröder!

/Snusmumriken

måndag, maj 10

De skyldiga


De skyldiga är en absolut inte svårläst men otroligt bindande bok. Lena Ollmark har verkligen förmågan att skriva levande och skrämmande vilket är en bra egenskap om man skall skriva en rysare som den här. Lukten av rök och ruttna ben samt knarrandet från en man som går igen ekar i mina ögon just när jag skriver detta...

Sara har flyttat än en gång. Denna gång värre än de andra. Hur skall hon överleva i en lite lantby utan några vänner, det ända sällskap hon har är de illaluktande korna som råmar på ängen utanför fönstret. Louise, hennes bästa vän som tyvärr bor långt borta, har inte mailat på ett bra tag och mobbad i skolan som hon är, är det ända sällskap hon har Legolas från Sagan om ringen som ler ner mot henne från planschen ovanför skrivbordet.

Vem kunde då tro att just Legolas skulle bli Saras följeslagare och rådgivare när en pyroman börjar härja i området och visar sig vara ute efter just Sara. Med Legolas i fickan och den döde Erik (som visat sig sedan Sara gjort ett test på nätet och envist påstått att Sara var en av de skyldiga) vid sin sida får Sara vara med om hemskare äventyr än hon i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Skall hon, hon av alla, lyckas förgöra pyromanen (levande eller ej)?

De skyldiga är en, inte så värst tjock (219 sidor) bok som slår bojor runt dina händer så att du omöjligt kan släppa dig. Läs den (men kom ihåg att allting bara händer mellan bokens pärmar)!

Kyrkogårdsboken


Tänk dig att du skulle leva ensam på en kyrkogård. Ja, riktigt ensam skulle du förstås inte vara, spökena finns ju där även om de kanske inte alltid är mycket till sällskap. Tänk dig att du skulle bo där bland de döda, ständigt jagad av mannen som dödade alla i din familj, alla utom du. Tänk dig att mannen som jagade dig var den mest skräckinjagande av alla, att han var en Jack.

I Kyrkogårdsboken får du läsa om en som lever just så. Ingenman Owens heter han, döpt av sin a spöken till fosterföräldrar, bor på kyrkogården uppe på kullen. Som femåring är han nästan som ett av spökena han lever med. Han syns knappt i de gråa, gamla och slitna trasorna han bär och förutom det blonda men allt för långa håret är han lite suddig, nästan som om han var hälften spöke. Det är då i själva verket inte så konstigt med tanke på den läskiga miljön han lever i.

Ingenman Owens uppfostras av sina föräldrar och får undervisning av sin förmyndare, Silas som inte är som alla andra. Han uppmuntras till att hållas innanför kyrkogårdens gränser och att inte ha några mänskliga vänner, men allting blir allt svårare ju äldre han blir. Genom hela boken förföljer vissa frågor Ingenman. Vem eller vad är Silas egentligen. V är det som försöker ta livet av honom och varför får inte Scarlett leka med honom?

Spöken, gastar, dräpare och män som är Jack är en bra beskrivning på Neil Gaimans läskiga 333 sidor långa bok. Skrämmande bilder pryder också en sida i varje kapitel, så om du inte har något annat för dig kan du ju alltid studera bilderna utförligare.
Definitivt en bok jag kan rekommendera för orädda tioåringar.