Vargbröder- Vålnadernas berg

Vålnadernas berg! Den sjätte och sista vargbröderboken! Här är den äntligen!

En vargbröderboks händelser går inte att förutspå. Ändå lyckas författaren mirakulöst fylla varenda bok med spännande skogsinnehåll som aldrig är uttråkande, tvärtom! Man sitter som fastklistrad vid boken för att få känna den friska vinden från havet, se en schaman rita tecken med jordblod för att hålla samman den dödes själar, höra klanväktarens kraxande och följa med händelsernas lopp i en annan tidsålder. Fastän mina tidigare erfarenheter intygade att Michelle Paver endast kan överraska positivt var jag ändå en gnutta nervös när jag slog upp boken. Tänk om den skulle vara ett enda fiasko!

Än en gång vandrar Torak ensam i storskogen. Fastän han njuter av skogen är det något som tynger honom. Han har ett uppdrag, och han måste fullfölja det. En själslukare återstår fortfarande. Eostra, berguvsschamanen, den ondaste av dem alla.

Eostra har, även hon, ett mål: att komma åt Toraks andevandrarkrafter. Hon drömmer om att bli den mäktigaste och starkaste i hela storskogen!

Tillsammans med Renn och Ulv (som har hittat Torak efter mycket besvär) är Torak på väg för att förgöra Eostra. Det är dock mycket svårt. Schamanmens iskalla vinter råder i skogen och Fas ande spökar för honom. Renn är också orolig. Hon har sett tecken i elden och alla tyder på att Torak skall dö.

Jag hade inte behövt oroa mig. Vargbröderserien har fått ett fantastisk slut (295 sidor kan dock ibland kännas lite för kort). Du som läst och älskat de tidigare vargbröderböckerna: Läs även den här! Du som aldrig har öppnat en vargbröderbok: Läs böckerna i ordningsföljd. Alla: Läs vargbröder!

/Snusmumriken