Det fattas en tärning

Johanna Thydell är författare till den välkända I taket lyser stjärnorna och har även skrivit Det fattas en tärning. Båda böckerna påminner ganska mycket om varandra, speciellt till sättet de är skrivna på. Ganska mycket korta ord, och styckesindelningen är rejäl samt att en mening ofta kan delas upp i flera med hjälp av punkter. Trots att det bidrar till att texten ibland kan kännas ganska inkorrekt skulle boken inte alls ha samma känsla om den var skriven annorlunda. I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning handlar också båda om flickor som saknar fäder, vilket ju är en ganska stor sak. Skillnaden är bara att den ena aldrig ägnar en tanke åt sin pappa medan den andras far hela tiden lurar i bakhuvet. Det är väldigt roligt att läsa en bok på originalspråk i en verklig miljö med trovärdiga roller och som dessutom utspelar sig i nutiden. Men nu skall vi alltså rikta in oss på Det fattas en tärning.

Det fattas en tärning både börjar och slutar med svartlackade naglar som slår på en dators tangentbord. I början utan idéer, i slutet allting klart. Det är Puck som slår. Hon är huvudpersonen som allting cirklar runt. Puck som egentligen har blivit tilldelad det hemska namnet Petra. Sextonåriga Puck med hopväxta ögonbryn och utan vänner. Ja, Emanuel finns förstås, men eftersom han är en pojke räknas han väl inte. Det är ingenting mellan Emanuel och Puck. Inte på det sättet. De är bara väldigt goda vänner. Vänner som delar allt.

Hemma är allt Puck har en mamma. En mamma som försöker vara förstående och omtänksam när Pucks liv sakta flyter på. Hon träffar Emanuel, går och fikar med Emanuel, går i skolan, festar och en massa annat. Ändå är inget egentligen bra. Vad beror det på? Jo, det fattas nämligen en tärning.

När Puck var liten var allting annorlunda. För det första hade hon både en mamma och en pappa som stod henne väldigt nära. Pappa skulle alltid blåsa rökringar för Puck när han stod ute på altanen och rökte. Pappa var alltid den som alla barnen eftertraktade när de var på kalas, om han inte var där och gjorde trollkonster kom de inte. Pappa var den gosigaste pappan i världen. Men vissa fel och brister hade även han som alla andra pappor. Han hade problem med alkoholen. Det ledde i sin tur till gräl på kvällarna som gjorde så att Puck inte kunde sova utan måste ligga och lyssna. Och en dag kom pappa inte hem. Aldrig mera skulle han göra det.

I vart annat kapitel lever Puck sig tillbaka i tiden och i jagformat får vi läsa om saker som händer för den lilla Puck, och som oftast är mindre lyckliga. Inte minst när Puck ser sin pappa och vikarie i skolan tillsammans. På fritiden. Det kanske är då som Puck börjar förstå att mamma och pappa inte älskar varandra som de gjorde förr. Det skär i hjärtat när man läser om den lilla flickan och hennes mer eller mindre allvarliga sorger.

I resten av kapitlen är det dock den stora Puck som har rollen, kanske till min lättnad. För fastän även den sextonårige Puck har sorger känns det ändå inte på samma sätt för läsaren som när man känner med den lilla flickan. Det börjar med att Emanuel tvingar med Puck på en stor konsert. Efter konserten följer de med till bandets lokal och båda blir bekanta med olika bandmedlemmar. Där finns till exempel Micke, och vid åsynen av just honom känner Puck alltid en pirrande känsla i magen. En känsla hon aldrig har haft förut. Puck och hennes kompanjon börjar alltså umgås i bandets kretsar och på fester de går på finner båda två personer som kommer att stå dem extra nära. Och de förhållandena visar sig vara så starka och förrädiska att de till och med kan skilja på två själsfränder.

Men mitt i all röra finns alltid pappa och i ett desperat behov att få tag på honom börjar Puck i en annans namn sorgligt nog skriva till sin egen far via en spalt i en tidning. För det fattas en tärning, och den tärningen är han.

Jag tycker att Det fattas en tärning är en ritigt bra bok. Den känns på något sätt bättre och mer trovärdig än I taket lyser stjärnorna och den handlade inte om riktigt lika svåra saker, så det kan hända att det delvis var därför den här boken gick lättare att läsa. Om du tyckte om I taket lyser stjärnorna är den här boken definitivt något för dig men även annars kan jag gott rekommendera den här boken för dig.

Författare: Johanna Thydell
Sidor: 206
Första meningen: Svarta naglar på tangenterna, skärmen vit och tom.