Frost

Författare: Maggie Stiefvater

Sidantal: 283

Första meningen: Jag minns att jag låg i snön, en liten röd fläck av kallnande värme, omgiven av vargar.

När frosten täcker marken med skimrande kristaller, när kylan är bitande kall, och när befolkningen helst drar sig inomhus, då finns det varelser i mänsklig gestalt som plötsligt börjar skaka med förvridna ansikten, för att kliva ut ur sitt mänskliga skinn och anta gestalten som en varg. Det är främst ögonen, klara och lysande som på en katt, som kännetecknar den här arten. Varulvarna.

För att röra ihop boken Frost av Maggie Stiefvater behöver du först och främst en stor och kraftig järnkittel. Sedan är det dags att skaffa sig en lång och stadig käpp att röra ihop ingredienserna varulvar och förbjuden, vacker kärlek med. Så, simsalabim, har du boken Frost till ditt förfogande.

Nej, såklart är vi tvungna att ta till lite till, för att spä på det framställda behövs det ett lättsamt men stundvis otroligt skarpt och förtrollande vackert språk.

Frost handlar egentligen inte särskilt mycket om frost, utan om omöjlig kärlek mellan människa och varulv. Som liten blev nämligen vår huvudperson Grace biten av en varg, dock utan att förändras. Hela sin barndom har hon ändå iakttagit vargarna för att komma dem allt närmare, speciellt en av dem, Sam. När Sam står inför sin period som människa dem här våren möts han och Grace för första gången som två mänskliga parter. Deras vänskap växer och blir allt tyngre att bära på, tills den förvandlas till kärlek.

Kärlek. Det ordet beskriver så många starka, varma känslor. Tyvärr är kärlek inte alltid varm. Kylan regerar, kylan är hotet mot Graces och Sams evinnerliga kärlek. Ingenting kan förbli evigt.

Hans hemlighet räddade hennes liv... Nu måste hon kämpa för att rädda hans.

Den här boken påminner om Twilight, precis som så många andra böcker. Den påminner också riktigt mycket om Twilight, men jag känner mig (trots att jag vrider mig krampaktigt i skam) tvungen att erkänna att det inte gör något. Twilight må vara mitt original, men det finns böcker (Ni vet de där underbara ting bestående av papper täckta med vackra krumelurer inbundna i färggranna pärmar?) som klarar av att nå samma klass, om inte högre. Jag tror att jag ska gå och dra något gammalt över mig, för jag tror inte att jag klarar av att se någon rätt i ögonen just nu.