Shoo len

Författare: Douglas Foley

Sidantal: 391

Första meningen: ”Tycker du verkligen om pannkakor?”

Ni vet de där böckerna vars handling ibland är rent utav obehaglig, men vars språk ändå innehar en sådan glöd att man helt enkelt måste läsa på och ta in hela atmosfären utan att kunna sluta? Jag tycker egentligen inte om att läsa sådana böcker. De är utan tvekan bra, men kan jag avstå väljer jag det alternativet. Shoo len läste jag endast för att jag av gammal vana alltid läser alla delar i en serie jag en gång har börjat på. I somras läste jag Shoo bre och slogs av samma magiska effekt. Enkelt och smidigt får Foley boken att utvecklas på de sätt man minst anar, samtidigt som något inom en redan vet vad som hända ska eftersom författaren avslöjar det galant genom att helt enkelt börja med slutet, en finess som binder läsaren från första till sista sidan.

På det hela taget visste jag alltså redan innan jag hade öppnat boken vad som skulle hända, och jag trodde mig kunna påstå det bombsäkert efter prologen. På bokens pärm står nämligen följande:

De är blint förälskade i varandra, men inom loppet av ett dygn kommer hon att dö för hans hand.

Shoo len är enligt min uppfattning lite som en fristående fortsättning på Shoo bre. Miljön och skolan i ett invandrarrikt område i södra Sverige är den samma, men årgången elever är något yngre eftersom ett antal år har gått sedan Shoo bre utspelade sig (enligt Shoo len). På något ställe i boken associeras det även till före detta elever i skolan, vilka innehar huvudrollerna i Shoo bre, och den tidning som de skrev. Årskursen är den samma, nämligen åk nio, och ovanligt närgångna relationer mellan lärare och elever samt en rå atmosfär med droger och hotelser och allt vad det innebär har en stor roll även i uppföljaren, men historierna är vitt skilda.

Shoo len går ut på att invandrar killen Karim för ett slag sviker de gamla coola kompisarna för den nyinflyttade in invandrartjejen Nikoo. Deras kärlek är gränslös och förtrollande, men spår av Karims farliga förflutna snurrar hela tiden runt deras förhållande, kanske i hopp om att kunna bryta det helt och hållet. Ty innan Karim möter Nikoo medverkar han i ett överfall på en kvinna under nattens sena timmar, och den kvinnan råkar vara Nikoos mamma.

Det är ett härligt gäng som bildas och hålls ihop av Nikoos självsäkerhet, men alla gängets medlemmar ämnar inte överleva terminen till slut.

På grund av att rollerna i Shoo len till största del är invandrare flyter dialogen i boken på ett slags invandrarsvenska som, åtminstone gällande mig, verkar som rotvälska innan man har vant sig. Detta kan vara ett litet irritationsmoment, men även något som för vissa kan höja standaren på boken eftersom vardagskänslan förstärks.

Tonårsboken hade med Shoo len bland ett flertal andra tips på böcker för pojkar, men självklart kan alla okänsliga högstadieungdomar av båda könen läsa denna bok vars ljusglimtar är få men ovanligt klara.

Ps. Det fick bli en grön post-it lapp den här gången :)