14 december är en femtonårig flickas dagbok. Ur Ruth perspektiv får vi uppleva flera stora, starka saker som känns väldigt verkliga i dagboken. Jag uppskattar verkligen författaren Kristina Sjögrens sätt att leva sig in i Ruths tankar som hon sätter på papper i nian när både familjelivet och livet i och utanför skolan är ganska jobbigt. Det är ganska svårt att recensera en dagbok. Tänk dig att du själv skulle få din kompis dagbok i handen och plötsligt skall läsa den, låta andra ta del av handlingen och betygsätta den. Det skulle inte gå för sig, eller hur? På samma sätt känns det med den här boken, en dagbok man egentligen inte borde läsa.
När Ruth börjar nian förändras allting. Plötsligt blir hon utfryst från innegänget och hennes före detta bästa kompis blir hennes fiende. Kristna Mia som alltid varit en ensam outsider börjar med ens sitta bredvid henne i skolan och snart finner Ruth något av en vän i henne. Samtidigt uppstår värre kalabalik där hemma när familjen splittras och Ruth får ett nytt hem. Ruths enda undanflykt är stallet där hon rider några gånger i veckan, men inte ens där är hon riktigt lugn.
Helt oväntat blir Angela sjuk efter att ha svimmat i klassrummet. Hon ligger på sjukhus i cancer, får peruk och blir hela tiden sjukare. Ruth som är hennes enda besökare (Vad har en döende person för betydelse? tänker de andra) blir en ny bästa vän och i sjukhussängen sitter de varje dag en stund och pratar. Ruth får även den stora äran att hålla Angelas häst Stern i form under dessa sorgliga tider och det är en liten tröst i allting. Men döden närmar sig för Angela och den enda lugnande tanken är vad hon skall bli när hon kommer till himlen.
Trots att det nämns mycket hästgrejer i den här boken är det definitivt ingen hästbok utan en stark skildring om bland annat döden som ibland får det att fuktas i ögonen på en. Kapitlen i boken är ganska korta och inget är särskilt noggrant beskrivet men man lever sig ändå in så bra att boken blir som en film, åtminstone i mitt huvud. En bra bok om du tål lite sorg och hästar.
Snusmumriken
5 kommentarer:
Din blogg e bra, o jag följer den...
Men (jag vet det finns alltid ett men) du skriver FÖR mycket, orkar nästan aldrig läsa igenom allt, när man sammanfattar en boks innehåll så ska det vara kort och enkelt, men man ska ändå kunna förstå vad boken handlar om..
Och jag sägar bara detta (inte för att vara elak) för att du ska kunna förbättra din blogg:)
Men iaf kommer du inte att sluta skriva så mycket så kommer du tyvärr förlora din ända premunant.. ;)
Anonym: Tack för din kommentar! Jag uppskattar verkligen att du kritiserar min blogg och jag skall försöka bättra mig enligt dina instruktioner, men jag tror att det är allmänt känt (åtminstone bland lärare i skolan)att jag har ganska lätt för att skriva långt och jag får ganska mycket kritik just därför. Jag själv tycker däremot att jag har skrivit relativt kort här på bloggen, men jag tar verkligen åt mig av det du sa och skall som sagt försöka ändra mig. En sak du tyvärr måste ha överseende med är att jag bara måste skriva långt om vissa böcker (böckerna liksom skriker det rakt ut)medan det går bra att skriva kort om andra. Jag hoppas alltså att du kommer att fortsätta läsa min blogg och få mycket boktips i lite kortare version!
Alltså jag tyker mycket om att läsa dagböcker, i alla fall om de är som en prinsessas dagbok. Det slinker ner så lätt då kapitlen (dagboksinläggen) kan vara allt från en halv till tio sidor.Sen då jag läst ut alla harry potter böckerna så kanske denna är ett alternativ!
Jag tycker absolut att du skall läsa den här boken! Enligt mig på minner den inte så mycket om en prinsessas dagbok, men så har jag också bara läst en av dem.
nej! du har läst ettan och tvåan, de var inom samma permar!
Skicka en kommentar