Dansar Elias? Nej!

Dansar Elias? Det är frågan. I Katarina Kieris ungdomsroman om sextonåriga Elias får vi betrakta en ensam pojkes vardag i en lägenhet i en stad i ett land i en värld i ett universum. En pojke som genomgår en stor förvandling. Kanske den största i hela hans liv. Och allting börjar med att han möter en liten flicka.

Elias, sexton år och går i nian, bor med sin pappa. I lite mer än tre år har det varit så. Han och pappa. Pappa och han. Det var då för tre år sedan han genomgick den första förvandlingen. Då när någon klev ut ur hans liv för att inte återvända. Elias blev den han är i boken. Ensam, tyst, grubblande. Dansar Elias? Nej! Inga vänner med undantag från Tobbe i skolan. Tobbe i skolan. Inte Tobbe utanför skolan. Utanför skolan finns bara pappa. Pappa är lika tyst som Elias. Ingendera vet egentligen något om den andra parten. De sköter sina egna sysslor, träffas vid måltiderna, äter i tystnad, ser på tv i tystnad. Men så träffar han Anna- fladdret.

En liten späd tös med gnistrande, fladdrande hår och uttrycksfulla ögon. Anna. Esmeralda kallar hon sig i Elias sällskap. Såklart var det hon som tog första steget. De krockade i trappuppgången och hon frågade vad han heter. Så var det sagt. Men det är något speciellt med henne. En liten flicka i åttaårsåldern som inte borde ha något att göra med stora killar som Elias men som modigt ber honom om hjälp med allt möjligt. Såklart inser Elias att det är fullständigt korkat av honom att umgås med henne, men egentligen bryr han sig inte. Från och med nu bryr han sig inte om så mycket.

Anna-fladdret är början på Elias sociala utveckling, men hon är inte den enda grannen han kommer i samspråk med. Ett tu tre sitter han i ett vardagsrum nedanför deras eget och lyssnar på Jussi Björlings operamusik tillsammans med en oförskämd tant som håller på att dö. Emellanåt blir han dock arg och sparkar på saxofonlådan i hörnet, saxofonspelandet har han lagt av med, men så börjar han ju-jutsu och där finns det ett par underbara brungröna (eller om de egentligen är grågröna) ögon.

Som inledning på varje kapitel, eller kanske det är i slutet, finns det ett brev skrivet av Elias som strössel på den färdigt goda kakan. Men vem skriver han till? Det lyckas du kanske ta reda på innan denna fantastiska bok är slut och Elias relationer till medmänniskorna har förbättrats avsevärt. Men, Dansar Elias? Nej!

Författare: Katarina Kieri
Sidor: 235
Första meningen (med undantag från brev 114): Jag måste skaffa en ny kartong, en med lock.