Vampyrens märke

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast

Sidantal: 344

Första meningen: Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.

Jag har ett litet dilemma. Alltid när jag läser en bok inom en kategori jag inte har prövat på förut bildar jag nämligen en viss uppfattning om hur genren i fråga är, och allt som inte motsvarar ”originalet”, som i det här fallet är den första boken jag prövar på, är ”fel”. Detta gäller förstås först och främst vampyrböcker, av vilka mina egna erfarenheter är Twilight och enbart Twilight. Därför var jag minst sagt skeptiskt inställd till allt vad andra vampyrböcker än Twilight heter, tills jag av ren och skär nyfikenhet lånade den första boken som ingår i serien House of Night.

Nu kan jag bara säga att jag uppriktigt sagt är glad över ha lånat och läst Vampyrens märke, vilket till stor del beror på att den är så totalt olik Twilight trots att huvudämnet är det samma, nämligen vampyrer.

Zoey Redbird är en totalt vanlig tonåring, studerande, upptagen av familjebråk och ihop med den stinkande och populära amerikansk fotbollspelande Heath. Detta gäller alltså tills hon blir märkt, och hela hennes liv förändras.

Zoey ska bli vampyr! Hon av alla ska åka till skolan House of Night, där hon får möta större prövningar, finare vänskap och värre fiendskap än hon någonsin stött på. Det lustiga här är att vardagen där inte alls är så olik vår. Skolan har såklart märkliga magiska ämnen och märkena eleverna och lärarna bär i pannan gör dem oförskämt vackra samt att blodet spelar en viss roll, men vampyrerna tänker och känner precis som vi!

Språket i boken är inget att tala om, det var rentav ruskigt dåligt vilket såklart kan bero på en inte helt suverän översättning, men man glömmer sådana världsliga saker när man snabbt kastas in i vampyrernas värld. För en sak är säker, jag tänker läsa de resterande delarna i serien, även om det nu mot förmodan skulle bli på engelska, för en gångs skull.