Det är så logiskt alla fattar utom du

Författare: Lisa Bjärbo

Sidantal: 250

Första meningen: En blå penna har hon, och en svart kan hon fixa från pappas skrivbordslåda.

Det är så logiskt alla fattar utom du. Tänk att en liten ynka titel kan uttrycka så himmelens mycket känslor. Men, och andra sidan, det är ju i princip känslor boken handlar om. Det är också konstigt hur en liten, lagom smal bok kan rymma så mycket känslor.  Vänskap, hat, kärlek, svartsjuka, ilska, glädje, förundran...

Mitt bland alla känslor gömmer sig dock en vardaglig men ändå så allvarsam berättelse som vi får följa med ur två synvinklar. Johan och Ester har varit kompisar sedan urminnes tider. Det går i själva verket inte att minnas att de någon gång inte har varit vänner. Det är så omöjligt att tänka sig. Och ändå händer det, till slut. Ester går och förälskar sig i den perfekta hårdrockaren, lämnar Johan bakom sig för att ta ett kliv framåt i livet. Vad gör då Johan, om inte förkunnar för sig själv att även han är kär i Ester, och har varit det i evigheter. Men nu har de redan börjat gymnasiet, och det är svårt att dölja en outhärdlig förälskelse. Ändå råkar han berätta det han trots allt bestämt sig för att dölja för Ester, för att de, kanske en gång för alla, ska gå skilda vägar.

Sedan vet man ju hr det slutar, i stora drag. Att går skilda vägar, fyllas av svartsjuka, viljan att ge igen, kärleken, att åter förenas. Det går boken ut på, men den känns ändå som så mycket mer. Kanske är det språket, ganska alldagligt men fruktansvärt trevligt? Kanske är det känslan som får en att vilja ropa ”Nej!” om och om igen för att det absolut inte får gå si eller så när man vet att det är exakt på det viset det ska gå om det ska vara just precis så bra som det är? Eller så är det helt enkelt framsidan. För en framsida som får mig att göra revolution ser jag inte alla dagar. Nu såg jag dock en, vilket fick mig att svika min käre bokkanin, för en liten post - it lapps skull. Den klara, lysande orangefärgade lappen instucken mellan de vita bladen blev helt enkelt pricken på i, och det känns fortfarande solklart att den ska sitta kvar där ända tills nästa filur lånar boken från biblioteket och undrar sådär lagom tveksamt över vem där ute i världen som kan ha kommit på iden att sticka in en liten grann post – it lapp mitt i boken och fått den att bli totalt oemotståndlig! (Vill ni veta en hemlighet? Det är jag som har stuckit den där!!!)

Är du nyfiken på varifrån Lisa Bjärbo har snott den fantastiska titeln? Lyssna!

Det är så logiskt alla fattar utom du

Vill du dessutom läsa mer av Lisa Bjärbo, i väntan på att någon gång få läsa en bok som inte längre är debuterande, då är du helt enkelt tvungen att läsa hennes blogg. Där föds dagens skratt, jag lovar.