torsdag, januari 20

Offerrit

Offerrit av Johannes Källström

Offerrit utspelar sig i en liten ort ute i en avlägsen skog, där Svea är kommunalrådet, en inte helt lätt roll just nu när det verkar som om ingen står på hennes sida. I ett desperat försök till att hålla samman kommunen kallar hon samman en krisgrupp som börjar med att söka efter hjälp ifrån utlandet. I USA bor nämligen Oscar Vigelius, numera berömd modedesigner och tidigare ett omtalat namn i kommunen, som genom att återvända till hemlandet ska försöka reda upp den stora härvan av knutar som bildats under årens lopp.

Snart börjar dock folket undra om det verkligen var det rätta att kalla in Vigelius. Osäkert är om det beror på honom, men i hans fotspår verkar ondskan gro. Stadens betydelsefulla individer försvinner i ett huj och till allas hjälp kallas kommissarie Owe Tycho in. Vad är det som pågår? Detta verkar inte vara någon vanlig mordutredning, nej, någonting mycket mer och värt att frukta tycks lura bakom knuten.

Starkt begär, makt och hämndlystnad, kamp på ont och gott och inte minst besatthet verkar vara temat i Källströms nya roman. När man tänker efter, vem behagas av sådant? Är det människans inre råhet som vi ser återspeglas i berättelsen, eller är det helt enkelt författarens egen fruktan och galenskap som fyller sida på sida med välvalda ord? Som ni ser, sådana här tankar väcker boken inom mig, den gav med andra ord inte mig särskilt mycket. Men, att en bok över huvudtaget väcker tankar, det bådar gott!

En sak som ja irriterar mig en smula på är sättet att lägga vikt på den oansvariga sidan hos parterna i historien. Krogen är ett välbesökt ställe och vinets berusande styrka är kanske något som läsaren inte finner särskilt mycket vikt i. Istället skulle tyngdpunkten kunna läggas på berättelsens flyt, hoppen mellan karaktärerna förvirrade mig som läsare något.

Utan att ha vidare ting att anmärka på kan jag konstatera att Offerrit en utomordentlig bok, dock lite för mycket deckare vilket med mycket hög sannolikhet är orsaken till att den inte lyckades fånga just mig.


2 kommentarer:

Linnea sa...

Jag tyckte precis som du - en riktigt bra bok, men för mycket deckare :)

Emmas Bokhylla sa...

Jag ocksa precis last den, jag gillade den varkligen!