Saker som aldrig händer

Författare: Johanna Lindbäck

Sidantal: 255

Första meningen: Ytterdörren var låst.

Johanna Lindbäck är en av alla suveräna svenska ungdomsförfattare, och hon är författare till de två populära ungdomsböckerna Min typ brorsa och Tänk om det där är jag. Nu är hon igång igen, och den här gången med boken Saker som aldrig händer, en efterlängtad bok som tagits emot med glädje på alla håll.

Saker som aldrig händer är pinsamt nog min första bok av Johanna Lindbäck, men den lär inte bli den sista. Jag blev nämligen genast förtjust i den här boken. Ett avslappnat innehåll, men ändå så starkt och gripande och berättat på ett ganska avslappnat språk som samtidigt är väldigt fint. Jag har hört rykten om att Saker som aldrig händer inte når riktigt samma klass som de två tidigare böckerna, jag är alltså riktigt nöjd över att jag började med den här, för nu kan jag se fram emot något ännu bättre.

Andreas lever ett ganska vanligt liv som understår en studerande yngling som ska bli kock. Han bor med sin pappa som har separerat från mamman, lagar mat, går på gym, ser på film och är men den underbara flickvännen Hanna. Hanna är allt för honom, och hoppeligen är han också allt för henne. Han har det med andra ord så bra som man kan tänka sig.

Men, det skulle förstås inte bli en bok utan ett problem, och problemet i Saker som aldrig händer är att sådana saker som inte borde få hända, de händer. Plötsligt blir allting ansträngt emellan Hanna och Andreas. Strängen mellan dem spänns åt, hårdare och hårdare, tills den brister. Den brister som ett tecken på att det inte fungerar längre. Han gör slut med Hanna som visat sig var otrogen.

Nu är Andreas plötsligt ensam. Han har inte varit det på evigheter, Hanna har ju alltid funnits där, och när hon inte gör det känns allting fel. Kompisarna förstår inte, ingen förstår, Andreas är ensam, ensam och sörjande. Men så finns Erik där, som en uppenbarelse från barndomen. Erik som var hans bästa vän i tiderna, men som har glidit allt längre ifrån, nu är han plötsligt där som en räddning i nöden. Fullt så ensam är Andreas alltså inte. Men den stora frågan är: Kan man lita på någon över huvudtaget?

Jag tror inte att Saker som aldrig händer tog sig särskilt långt in i mig. Det tog ett tag innan jag kom in i den, men sedan var den slut. Klart att den var bra, jag skulle ljuga om jag sade att den var ett enda fiasko, och det märks att den var skriven av en erfaren författare, men trots det kändes det som att budskapet var antingen för litet eller för stort för att jag skulle kunna smälta det. Tycker du trots allt om Johanna Lindbäck får du inte missa den här boken.