Författare: Sofia Nordin
Sidantal: 248
Första meningen: Vi sitter i uppehållsrummet, Sigrid och jag, Mimmi, Zainab och Isis, och plötsligt är det som om jag inte står ut längre.
Jag har aldrig tidigare läst någon bok som handlar om förbjuden kärlek på det sättet. Visst kan man ju räkna kärlek mellan vampyr och människa som förbjuden, och visst kan kärlek vara förbjuden om familjerna råkar vara osams eller liknande, men det är få böcker som behandlar det stora, förbjudna spännande ämnet som det ständigt pågår stora debatter om, homosexualitet. För många är detta ett ämne som kan kännas väldigt avlägset och skrämmande, kanske rentav äckligt (eller talar jag nu bara om mig själv?), men efter att ha läst den här boken känns kärlek mellan samma kön inte fullt så skrämmande. Jag tror att allt fler människor med homofobi borde läsa den här boken, få sätta sig in i den utsattes känslor. Det händer nu berör på ett fint sätt, och jag kan mycket väl förstå att den var Augustprisnominerad (trots att den inte vann).
Stella är snygg, tuff, relativt populär och hon har den optimala killtjusarkroppen. Hon har alla chanser i världen att mingla runt på fester och förföra person till person med sin blotta existens, och så kastar hon bara bort den chansen! För hennes hjärta tillhör redan någon. Sigrid. Vanilj och blommor, mjuk och len hud, varma läppar och ett klingande skratt, det är Sigrid det, och Stella uthärdar med nöd och näppe dag på dag. Hon älskar Sigrid! Hon vill kyssa Sigrid! Problemet är bara att... Sigrid är en flicka.
En flicka blir kär i en flicka, inte konstigare än så, och ändå regerar oron starkt under en lång period. Tänk om Sigrid inte alls känner på samma sätt? Det är då för väl att hon gör det, och efter en underbar resa till Kreta klargör Stella och Sigrid det hela för varandra. De är ihop. Deras relation blir accepterad av vissa, mer eller minde av andra. En mamma som förstår och stöttar strider mot en mamma som blir avvisande och stursk. Men ingen kan skilja de här töserna åt.
Med en lesbisk åldring som lotsar in Stella i en helt ny värld klarar allting upp sig, och boken lämnar inte mer än nödvändigt grubbel efter sig. Egentligen är inte skillnaden så värst stor mellan vanlig kärlek och denna kärlek, man växlar snabbt på könsrollerna och så är det gjort. I dagens samhälle har nog de flesta nytta av att läsa den här boken, inte minst för att lära sig att respektera sina medmänniskor och rentav uppskatta dem. Glöden i Sofia Nordins språk går inte att ta miste på och trots hemskheterna och allt det svåra mellan varven är detta en underbar bok. Jag känner mig utmattad och full av tankar, så varför inte släppa allt som har med Det händer nu att göra ett tag? Bara för att någon gång i framtiden kunna stötta och hjälpa andra människor, kanske rekommendera den här boken. Det tror jag på.
2 kommentarer:
Svar: Inte alls. Den linje jag planerar gå är Samhällsprogrammet Inriktning Medier, kommunikation och information.
Visst är boken bra? Lite ovanlig men samtidigt spännande och rolig och lite sorglig ibland.
Bra inlägg!
Skicka en kommentar