Språkbadet tar oväntade vändningar

När jag här om dagen nämnde att jag eventuellt skulle ta och läsa någon finsk bok när så faller mig in väntade jag  mig inte precis att bli tvungen att läsa en av Mauri Kunnas barnböcker med ungefär 100 procent bilder och hundar i huvudrollerna. Tyvärr är det just det jag är upptagen av för tillfället, trots att jag kanske hade föredragit något lite seriösare... Jag finner nämligen inget som helst intresse bland dessa fula hundar pratandes rotvälska.

Det ligger till så att vi finska-amatörer har fått till uppgift att läsa en sådan bok jag nämnde tidigare och skriva en finsk recension på detta. Hutlöst svårt, det är vad det är. 1) att över huvudtaget läsa en bok på finska 2) att läsa en tråkig barnbok 3) att skriva en recension på en tråkig barnbok 4) att skriva en recension på finska

Trots att jag finner denna uppgift just så svår som de fyra punkterna säger är faktumet det att hälften av klassen (de som går i modersmålsinriktad finska) gjorde detta när vi alla gick i trean, medan vi amatörer (jag tror bestämt att A-finskan som vi går i har sitt ursprung i det ordet) gör det X antal år senare. Det är ju onekligen en viss skillnad.