De sju dagarna

De sju dagarna är en lite speciell bok, nästan en självbiografi från tiden då Solveig von Schoultz var mamma till två små barn. I den här boken, som är en sammanfattning på de anteckningar hon gjorde under tiden då bokens händelser utspelade sig, får vi följa med relationsbandet mellan tre familjemedlemmar och en sköterska och bandet som i bland får sig en törn på vägen. Den här boken får en att se världen på två nya sätt. Det ena ur småbarnens synvinkel, och det andra som en mamma som inte alltid räcker till.

Uva är Solveigs första dotter, men det skall hon inte vara länge. Det är både roligt och nervöst att inte vara enda barnet längre. Lite nyfiken är hon på ”vaven”, det nya barnet som skall bli Uvas egen bundsförvant, eller kanske fiende, då det handlar om kärlek både till varandra och till modern.

Uva och Barbara är två nyfikna och bestämda barn som ständigt har egna åsikter om saker och ting (Tror du på gud mamma? Tata har berättat en massa om gud för oss.”). En dag är det bara kärlek och mamma som gäller, medan Uva kanske är på dåligt humör en annan dag och inte låter någon komma i närheten. Mamma skall vara med överallt. Hon får inte gå till jobbet (kanske i nödfall om hon lovar att köpa hem något gott som tröst), hon skall hjälpa, hon skall kramas och älska och hon skall förstå barnen in i det sista. I den här boken får vi följa med små snuttar av en vardaglig familjs vardag. Där finns Tata (barnsköterskan), mamma och barnen och tillsammans bildar de denna bok.

Det här är en bok som är delvis fylld av humor, man kan skratta åt roligheter småbarn gör, och halvt obegripliga tankar av mamman själv. Trots att det inte finns något direkt ”jag” i boken är det nog mamma som är huvudperson fastän hon talar om sig själv som ”mamma”. Stämningen som den här boken sprider är mysig och varm, fastän kriget som upptar en del av boken inte direkt bidrar till värmen, och även om man kanske inte alltid förstår bokens poäng kan man gott ägna en del av sin vardag åt att läsa den.



Snusmumriken