Här mellan alla böcker tänkte jag sätta in två korta saker som jag själv har knåpat ihop. Jag kan inte riktigt klassa in texterna i någon grupp, de kan eventuellt vara verser, beskrivningar eller dikter som inte rimmar. Båda jag verserna handlar om ganska dystra saker men jag hoppas att de uppskattas.
Mörkret
Mörkret är en bov. En riktigt lömsk sådan. Mörkret försöker skrämma ensamma barn med att kasta stora skuggor. När barnen gråter skrattar mörkret. Mörkret förvandlar allting. Ljud så väl som föremål. Mörkret gör så att man tror på spöken. Stora och små blir rädda. Utan sällskap blir man ensam. Rädd.Rädd för mörkret.
Längtan
Det är något konstigt med längtan. Längtan är som en ilsken blodigel. Den söker och söker tills den hittar ett lämpligt, sårbart ställe. Sedan biter den sig fast. Suger ut mer och mer av dig och vägrar envist att släppa. Den kan dock släppa, om man behandlar den på rätt sätt. Kan längtan göra det? Längtan är hundra gånger värre. Längtan är inte ute efter blod. Längtan vill ha ditt innersta väsen. Längtan vill ha själen.
Det är därför man skall undvika längtan till det yttersta. Man skall älska, men inte förtvivlat. Man skall begränsa sig, klara av att släppa. Om man inte klarar det kommer längtan, och då är du fast, snärjd i längtans tjocka bojor, omöjliga att öppna.
Snusmumriken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar