Skjut apelsinen

Författare: Mikael Niemi

Sidantal: 236

Första meningen: Saker att tänka på om man håller på att bli kär.

Skjut apelsinen, blotta namnet på Mikael Niemis fantastiska bok beskriver den bättre än något annat. Rått, komiskt, elakt, sjukt, ja, typ surrealistisk. Det var så jag såg på boken. Den var som en surrealistisk tavla målad av Pablo Picasso, men inte av honom utan av Mikael Niemi.  Det var absurt, det var fantastiskt hur boken sjönk in i mig och ännu finns kvar, den kommer nog aldrig att lämna mig, om det går som jag vill.

Han bor i en vanlig stad, han går i en vanlig gymnasieskola, enligt hans principer uppdelad i skitar och idioter, han bor ensam med sin mamma och han är i stort sett helt vanlig. Men så blir han kär och dumpad på direkten, världen faller samman, den är ett svart hål. Nu vill han visa att han inte är som alla andra självupptagna fisar, han tänker från och med nu göra som han vill.

Han går till skolan i en maläten städrock, lämnar en snorkråka kvar på kinden, gör sig medvetet äcklig, och det ger resultat. Han blir kallad bög, han blir kallad allt vad deras små skitmunnar kan åstadkomma, men själv kan han mycket bättre och hela hans hjärna fylls med grymma, vackra ord som han bildar till fasansfulla, groteska dikter.

Mitt i allting finns den utsatta Pålle som i skolan är en mobbad tönt men på fritiden visars sig vara hänsynslös och hämndlysten och han vill dra med sig någon i allting, och denna någon blir förstås huvudpersonen i Skjut apelsinen som blir tvungen att svika sin mor och även sig själv, delvis för ett bar djupgröna förstående ögon.

”Herregud, vad bra!” är det ända man kan säga om den här boken. I en rätt så tunn bok lyckas författaren samla alla sorters känslor i en salig blandning, han fångar dig med en grotesk samling ord som är så otroligt fängslande och gripande. Att beskriva den här boken är svårt, men ett stycke taget ur boken ska väl få er att för stå lite bättre.

Du som läser det här är en slemsäck med hjärnfladder, du har gegga i munnen och hår under fötterna, dina öron står ut som backspeglar, näsan dryper, håret är insmort med margarin och käften stinker som babiantask. Ha ha, du ångrar att du började läsa det här, men nu är det för sent. Jag hostar virus på dig, jag vrider av din skalle som en kork, jag drar ut dina tarmar för att kolla hur långa de är, jag skriver mitt namn med tuschpenna på din hjärna. Vem är jag? Jag är texten.

Är du mottaglig för ovanstående: Läs, läs och läs!