Svarta vingar

Författare: David Almond

Sidantal: 248

Första meningen: Det börjar och slutar med kniven.

Föreställ dig en typ av landsbygd i ett annat land. Bönder och sandvägar och dammig luft. Torkat gräs vid dikesrenen. En svart kaja som sitter på en stolpe och betraktar en skock ungdomar som leker våldsamma äventyrslekar. Det är knivar, det är allvar, det är blod, men kanske allt ändå är en lek? Föreställ dig att du kanske är den där svarta kajan som sitter där och även leder ett par av barnen till en mycket värdefull del av David Almonds bok Svarta vingar. Du har just fått en överblick av miljön i boken.

Som den första meningen i boken säger börjar och slutar historien med en kniv. Det är en trädgårdskniv som hittas under en skattjakt, men en kniv som ska få betydelse i denna berättelse. Men kniven i handen följer Liam nämligen en svart kaja som leder honom till en borttappad eller vilsekommen bebis. En bebis som väcker mycket kalabalik i omvärlden och är början på ett mysterium. Bebisen är nog den oskyldigaste personen i Svarta vingar. Ungdomarna i boken är så vildsinta och råa. De drar sig inte för att slåss med vapen eller gå med i fasansfulla lekar. Kan man lita på någon i en värld som den här? Jo, för visst finns det personer som tycks höra ihop med Liam på något märkligt sätt. Ja, kanske är det ödet som för Liam och Crystal samman och väcker nya äventyr?

Svarta vingar är ganska kort och lättläst men om min inställning till boken var något skeptisk i början försvann mina tvivel bara efter ett tiotal sidor. Nutid men ändå gammaldags i en märklig men intressant blandning av blod och elände, lycka och kärlek, den här boken beskriver så otroligt mycket på ett ovanligt fint sätt. David Almond har skrivit en kort, intensiv, fin och definitivt läsvärd berättelse.