Stålar

Författare: Kate Cann

Sidantal: 318
Första meningen: Jag heter Rich.

Kate Cann är författare till Stålar, en bok jag och ett par vänner valt att läsa som gruppbok i skolan, men hon har även skrivit Släppa taget som jag recenserat tidigare på bloggen. Släppa taget handlar om sommar, sol och lycka, Stålar handlar om vardagslivet, kärlek och stålar. Den handlar om hur mycket pengarnas förtrollande kraft kan göra med en, hur de kan få en att svika och glömma. Men allra mest handlar Stålar om Rich.

Rich lever sannerligen inte upp till sitt namn. Richard, beskriver honom bättre. Han är en sådan där vanlig och fattig studerande som inte vet vad han vill med sitt liv, förutom att han studerar konst och har en faslig talang för att rita. Oftast blir det skrämmande fantasimonster iblandade i bilderna men han kan rita annat också, bland annat porträtt.

En dag förändras nämligen hela Richs tillvaro, efter att han får ett budskap om att ett par teckningar han harsänt in till olika ställen för att kanske kunna förtjäna en liten slant, de blir antagna, vilket leder till pengar. Nu har han äntligen råd att göra vad han vill. Han kan köpa snygga kläder, han kan bjuda sina vänner på baren, och han kan börja uppvakta Portia, tjejen som finns där på skolan och har visat ett vagt intresse för honom. Egentligen är hon bara en självmedveten snobb, det vet han, men hon har något han behöver, något hennes kropp utstrålar, något som helt enkelt måste var ett tecken på att de två hör ihop och får honom att ständigt vilja måla av henne.

Men, vad är det som får Rich att tro att han är något, svika sin familj, ge upp hoppet med skolan, bjuda ut en tjej som inte är något annat än snygg? Vad är det som får honom att svika sig själv? Jo, stålarna.

Jag stirrar på honom med helt blankt ansikte. Det känns som om hela min kropp svämmar över av något starkt och sött. Så lösgör sig handen sakta från min sida och darrande tar den sig över bordet och sluter sig kring den tjocka, feta, underbara, smutskantade bunten med stålar.

När jag plockade den här boken ur bokhyllan var det något som täckte över baksidestexten, jag trodde alltså ända till första sidan att det var en flicka skulle läsa om, så därför kom det lite som en chock när jag fick klart för mig att Rich tillhörde det motsatta könet. Jag har i och för sig inget emot att läsa ur en pojkes synvinkel, men denna plötsliga upptäckt gav mig en skeptisk inställning till boken som egentligen aldrig släppte helt och hållet. Visst var vissa delar av boken riktigt gripande och visst var huvudpersonen rätt så intressant, men jag såg Stålar mer som ett tidsfördriv och ingen verklig läsupplevelse, så om jag skulle betygsätta boken skulle den inte få så värst höga poäng fastän det var ovanligt och positivt att läsa om en pojke inom konstbranschen.